marielavv

Dom flesta som känner mig väl vet att jag och rutiner inte alltid går så bra ihop. Men det kan vara rätt så "fascinerande" med dem också. Som tillexempel när jag åker hem från jobbet klockan fem på morgonen och jag nästan alltid ser samma människor kliva på tåget i t-centralen och kliva av i Sumpan, när jag sedan går mot bussen finns där alltid en kille som går bakom mig och ska av på samma ställe som jag. I kylan står vi och väntar och då stannar en vit bil alltid på samma ställe och ut väller en stor man som lunkar över gatan för att hämta city och metro samtidigt som bilister bakom stannar och väntar irriterat då dom inte får köra om eftersom det är helsträckat. Ibland när jag står där och allting upprepar sig kan jag känna mig som i en film, som att jag har huvudrollen och allting filmas utifrån mitt perspektiv. När bussen väl kommer kliver vi alla på och sedan kommer den sista unga killen flämtandes eftersom han alltid får springa i snabb takt för att hinna med, väl på bussen sätter han sig på samma plats som han har suttit på hela denna vecka, och veckan innan dess... och då upptäcker jag att där jag nu har satt mig satt jag igår morse, och morgonen innan det, och morgonen innan det...

I övrigt vet jag att såna som jag egentligen är i stort behov av rutiner och kanske är det bara så att jag tycker att rutiner är dödstråkigt fast det egentligen är väldigt viktigt.